Oxiderande ämnen klor

Ett oxidationsmedel är en reaktant som tar bort elektroner från andra reaktanter under en redoxreaktion. Oxidationsmedlet tar vanligtvis dessa elektroner för sig själv, vilket får elektroner och reduceras. Ett oxidationsmedel är alltså en elektronacceptor. Ett oxidationsmedel kan också ses som en art som kan överföra elektronegativa atomer (särskilt syre) till ett substrat.

Oxidationsmedel är också kända som oxidanter eller oxidationsmedel.

Exempel på oxidationsmedel

Väteperoxid, ozon, syre, kaliumnitrat och salpetersyra är alla oxidationsmedel . Alla halogener är oxidationsmedel ( klor, brom, fluor).

Oxidationsmedel kontra reduktionsmedel

Medan ett oxidationsmedel får elektroner och reduceras i en kemisk reaktion, förlorar ett reduktionsmedel elektroner och oxideras under en kemisk reaktion.

Oxidationsmedel som ett farligt material

Eftersom ett oxidationsmedel kan bidra till förbränning kan det klassificeras som ett farligt material. Farosymbolen för ett oxidationsmedel är en cirkel med lågor ovanpå.

Cl2,oorg-HCl, Klor samt oorganiska klorföreningar, som HCl

Klor är ett icke-metalliskt grundämne vilket tillhör gruppen halogener. inom rumstemperatur är klor enstaka giftig, oxiderande och frätande gas. Gasen har ett gul-grön färg, en vass kvävande lukt och är tyngre än luft¹².

Användning

Klor utvinns ur natriumkloridsalt (NaCl) genom elektrolys. Klorgas används inom produktionen från vinylkloridmonomerer (VCM) som inom sin tur ingår inom polyvinylklorid (PVC)³. Klor används också inom den kemiska industrin, inom huvudsak nära tillverkningen från organiska kemikalier och saltsyra.

Klorgas och vattenånga bildar tillsammans giftig samt frätande väteklorid, HCl. Vattenlösning av väteklorid (saltsyra) används bland annat vid metallbearbetning, vattenrening samt för pH-justering⁴.

Klor används också som desinfektionsmedel, bland annat som bakteriedödande medel inom dricksvatten (natriumhypoklorit) och simbassänger (kalciumhypoklorit)⁵.

Klor

För djurkroppsdelen, se Klo.

Klor
En glasbehållare fylld med klorgas. Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	35,45 (35,–35,)[1][2]u
Utseende	Blekt gulgrön
Fysikaliska egenskaper
Densitet vid 0 °C och , kPa	3,2 g/L
– flytande, vid kokpunkten	1, g/cm3[3]
Aggregationstillstånd	Gas
Smältpunkt	,6 K (−,5 °C)
Kokpunkt	,11 K (−34,04 °C)
Kritisk punkt	,9 K (,75 °C) 7, MPa
Molvolym	17,39 ×&#;10−6m³/mol
Smältvärme	(Cl2) 6, kJ/mol
Ångbildningsvärme	(Cl2) 20,41[4]kJ/mol
Specifik&#;värmekapacitet	J/(kg × K)
Molär värmekapacitet	(Cl2) 33, J/(mol × K)
Tr.&#;(Pa) 1 10 1 k 10 k k Te.&#;(K)
Atomära egenskaper
Atomradie	pm
Kovalent radie	± 4 pm
van der Waalsradie	pm
Elektronaffinitet	kJ/mol
Jonisationspotential	Första: 1 ,2 kJ/mol Andra: 2 kJ/mol Tredje: 3 kJ/mol Fjärde: 5 ,6 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Ne] 3s2 3p5
e− per skal	2, 8, 7
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	7, 6, 5, 4, 3, 2, 1, −1
Oxider (basicitet)	(st